Dyslexi

Vad att skriva???



Ja du, den frågan har farit genom huvudet på mig länge.
Det ända jag kan komma på är att skriva lite om mitt liv som dyslektiker.
OM jag börjar med skolan. skol år 1-9 var ett litet helvette för mig.
Lågstadiet var som det var.


Mellan stadiet kom och gick. fortfarande låg jag på lågstadiets nivå i både läs och stavning.
Min av kodning var usel. Jag protesterade och fick obefintlig hjälp.


Högstadiet kom och jar hadde resignerat helt. Fick inte den hjälpen jag behövde här häller!!!!
Fortfarande låg jag på lågstadiets nivå i både läs och stavning.


Vad gör man????


Vad att söka till gynasiet???
Jo, en praktisk linje. Verstadsteknisk 2 årig linje. Och hur fan skulle jag komma in på den med nästan bara liggande ettor (-)
Jag kom in. det funkade bra, inte mycket läsa här inte....
Gymnasiet gick bra. hyfsade betyg.


Från den dagen jag gick ur gymnasiet så kämpade jag för att få
hjälp med mina läs och skrivproblem.
När jag var 22 år fick jag min första hjälp. Hon hette Nadja Karlsson.
Första lektionen var det bara tester.
Fortfarande låg jag på lågstadiets nivå i både läs och stavning.


Det blev till en special optiken i kungsbacka. Undersökningen tog 1 och en halv timma. huvudet var helt urblåst efter det.
Två veckor senare såg jag min första rad bokstäver i hela mitt liv.....
Vilken känsla. Jag kunde läsa lite bättre...
Sen hände det tråkiga, jag var tvungen att sluta hos Nadja. tiden räckte inte till.
Jag hadde då bara gått ca 7-10 lektioner hos henne. Hann inte lära mig så mycket.


1991-1993 gick jag fritidsledarutbldningen. Det funkade bra, Mycket läsa. mycket tid gick åt.
Fortfarande låg jag på lågstadiets nivå i både läs och stavning.


Inte för en höst terminen 1999 började jag jobba på att få bukt på min dysleksi.
Jag började på Läs- och Skrivforum på komvux kungälv. Fick två dunderbra lärare som heter Ulrika i svenska och Malin i engelska.
Tester visade att jag fortfarande låg mycket dåligt till när det gällde läs och skriv.


Det tråkiga är att folk tror att man är idiot för att man är dyslektiker.
Man kan stå och prata med folk som inte vet att jag har dyslexi.
När man säger det så kommer det komentarer som man trodde var utrotade.



"Har du det. Du är ju smart" en av de värsta komentarer jag har fått.


Jag har jobbat som datalärare, simlärare (utbildad), bådkytteinstruktör (utbildad).
Jag är självlärd när det gäller datorer och des program. Förutom Nätverksbiten, jag är sertifierad MCP.
Jag bygger hemsidor (kodar), jobbar och bygger lite databaser. är lite av en allkonstnär när det gäller de mästa.


Vad vill jag ha sagt med detta då????
Jo, även om man har dyslexi så är man inte dum i huvudet.


jag tror att jag har klartat av detta pga att mitt självförtroende "har varit bra hela tiden"
Jag viste att det inte handlade om min interligens, utan om någonting annat.


Vill man så klarar man av det som man har framför sig. oavsett vad det är.


Ett problem är till för att övervinnas. Det finns en lösning på allt.
Det är en filosofi jag har och lever efter.


Jag älskar nya utmaningar......


Är det någonting nu undrar över så skriv en rad.